S. Miras Wardell

Mitt äventyr igår då. Ibland blir man rätt TPL på folket som jobbar på SL och ibland vill man hylla dem. Jag hann med att känna båda alternativen igår. När jag klev av bussen i Slussen märkte jag att busskortet var borta. Jag hade dessutom den totala lyckan att komma på det någon minut efter att bussen försvunnit. Min snilleblixt sa mig att om någon kan hjälpa mig så är det tanterna på SL center... Den feta tanten, som vi kan kalla Agda, verkade inte ha något intresse av att hjälpa en stackars fd (men fortfarande fattig) student. Jag kom in, lite lätt stressad och frågade vad jag ska göra när jag precis tappat mitt busskort på buss 444 fem minuter tidigare. 

Tant Agda svarar (med irriterad och hes rökt-sedan-jag-var-nio-röst) - Ähm nnnej. Jag kan inte göra något åt det LILLA du, du får ringa hittegodsavdelningen. Vi har ju ingen kontakt med bussarna förstår du, jag sitter här för folk som har frågor om linjerna och busskort."
Stressad Sara kontrar (och tänker att Agda sa emot sig själv lite där men försöker med en snällare ton) "Okej, vill du ge mig numret dit? Det finns ingen annan jag kan prata med här?"
Tant Agda "Jo vi har en gubbe någonstans i slussen med en gul/grön väst."
Stressad Sara "Okej, han finns bland bussarna någonstans då eller?"
Tant Agda "Ja, det är iaf hans jobb, så jag antar det."

Jag tackar hjälpsamma Agda och springer till bussarna. Utan att ge henne den smäll hon egentligen förtjänar.
Ni som är vana vid slussen vet hur det är där en måndagseftermiddag vid 17 tiden. PACKAT med folk och där ska jag leta efter en gubbe med gul väst. Jag sprang runt som en blind gubbe utan blindkäpp men hittade tillslut min hero. En trevlig tjej med gul jacka ringde till busschauffören. Efter många och långa signaler i telefonen fick vi tag på chaffisen som skulle undersöka om det fanns ett busskort i bussen senare eftersom han var påväg mot Värmdö. Gula jackan fick mitt nummer och lovade att ringa även om de inte hittat mitt busskort. Efter en halvtimme ringde hon och sa att de hittat busskortet och att det fanns i Björknäs att hämta senast kl 14.15 imorgon (idag), hon gav mig (utan att jag behövde fråga) numret dit och berättade vad damen jag skulle få prata med heter. SÅ går det till när man gör sitt jobb Tant-Hatar alla- Agda. 
En stor säck med ris till Tjock- Agda och rosor till Gula jackan.
Nu har busskort äntligen hittat tillbaka till min plånbok där det egentligen ska ligga. Tur är väl det, för det första jag tänkte på när jag tappade det var vad mina kära föräldrar skulle säga (som i och för sig) inte blir förvånade när sådant här händer mig. Tidigare har jag ju tappat si sådär tre busskort, några par nycklar, mobiler och skor. Men det är ingenting vi talar högt om.

Hade jag stannat kvar hos Agda med några fler frågor kan jag tänka mig att något som detta hade kunnat inträffa, där jag är killen med tics och hon är Örjan Lax.