S. Miras Wardell

Igår var jag inte alls trött, igår var jag suuuuuuperglad. Igår hade vi första träningen med Fabest sen EM. Jag tog bussen i vanlig ordning från Gullmars, satte mig på mitt vanliga säte och plingade innan min vanliga busshållplats, Svartbäcksskolan. Allt kändes helt normalt, jag går genom korridoren, in i omklädningsrummet, öppnar dörren till hallen och där sitter dem. Mina kompanjoner jag tog EM silver med i somras. Jag kände typ lukten av alla våra medaljer vi vunnit. Ni vet, man brukar känna lukten av sitt hem när man varit borta ett tag, så var det typ. Lite ironisk kanske jag är men ändå. Det var riktigt härligt att vara hemma i hallen igen. Att få krama tjejerna av lycka och inte av sorg, som det var sist vi sågs. Nu drar de till USA i en vecka sen hinner vi kanske ses någon eller några gånger innan jag åker. Efter det ses vi nog i Thailand och sen är det 2011 som gäller. Skönt att man har något kul att se fram emot när man kommer hem sen, att det inte bara kommer vara sorgligt att lämna paradiset. Vad händer med Fabest 2011? (trumvirvel)