S. Miras Wardell

Men det började super. På morgonens tapet var det tåget med Cillo och Sibbe, för att träffa Hääänni som varit borta i typ tretusen år. Där kom hon glidandes i bilen, lite overkligt men härligt var det. Kändes som vanligt att sätta sig i hennes coche och köra i typ 180, vardasmat för'na. Jäätte nyfiken på vad tjejen hade roffat åt sig i staterna. Ca 340 par skor blev uppackade och kläder som lika gärna skulle kunna vara till hela byggden hade hon med sig. VAKUMFÖRPACKAT i fyra bronto stora väskor. Flickan har en hög halt shopaholic i sig. Efter en mysig dag med tjejerna tänkte jag smart att jag skulle äta på jobbet innan jag börjar, "kvart i fyra tåget bilr bra eftersom att jag börjar klockan sex." Jag var stört hungrig för att jag knappt ätit något på hela dagen, nice att chilla lite innan allt drar igång liksom. På bussen från Slussen ringer Maria och undrar vart jag är, "Hej vart är du, du jobbar idag. Mias tid från klockan fem." "VA? Från klockan fem? Ja men jaha (tänk er Sunes pappa, Rudolfs ton) jag sitter på bussen, framme om tio!" Där kom jag, försenad och stressad till jobbeet. Missade min rast som jag skulle fått, eftersom jag var sen och blev utan mat. YES, nice att man käkade kl 11 och skulle få i sig något nästa 11slag (23 i det här fallet.) Nu är jag hemma och har precis ätit soppa. Nu är jag lugn. ELLER?

Jag fick nyss veta (utan att jag ville) vem som åkte ur Paradise. Jävla Bella smsar och är arg. MEN TACK FÖR DET, JAG HAR JU INTE SETT SKITEN! HELVETE!
Imorn blir det lunch med Frida, hämta ut kameran och träning! Jippi!