S. Miras Wardell

Snart är det 2a april, vilket betyder att min bästis kommer hem från Australien och sooooooooooom jag saknar henne. Inte kuuul, som Björne Gurrasson (wow jocke) skulle säga. Igår när jag kom hem från träningen var det rensat på bordet, endast ett litet kort låg där. Det ensamma lilla kortet var från Belly! Om jag var glad efter gårdagens träning kan ni tänka er hur glad jag blev med lite hälsningar i hederlig bläckskrift från andra sidan jorden.  Även om hon inte kommer sitta på läktaren på lördag och heja på mig och mitt lag vet jag att hon sitter där på andra sidan jorden med sin powertröja och håller tummarna. Det känns riktigt skönt!



Ikväll är Coopligan på Coop fest också. Alla Coop i Stockholm är samlade (på två dagar), jag skulle egentligen varit där men fick helt plötsligt en jobbtid samma dag. Lyckat. Jag kom på hur kul det hade kunnat bli när jag för några timmar sen fick ett sms från Anton som frågade om jag var där. JUSTE, jag känner fler coopare än Coop Extra Orminges gang. Men ni får ha det så kul där borta, varenda en. (Undra om coopfamiljen växer ikväll) Lite lättad är jag ändå för att jag inte är där. Jag hade fått agera mamma eftersom att det är fri bar. Tack gud att jag inte har körtkort också.

"Vi ses i framtiden", som min gamla lärare alltid sa istället för hejdå. Eller gamla var ju att ta i, han var faktiskt min mentor på gymnasiet senast i somras. Chilla med åldern kvinna!