GÅR ETT STEG LÄNGRE

Har ni någon gång svävat bort i tankar? Alltså nu menar jag ganska rejält. Det gjorde jag idag när jag satt på bussen mot stan. Vid bron efter Henriksdal ser det precis ut som att bussen ska köra in på tågspåret bredvid och jag började tänka att "nu välter bussen, då hamnar vi över tåglinjen. Vem kontaktar konduktörn där och berättar att de inte kan åka för att det ligger en buss rakt över spåret och är påväg ner i vattnet? Vem kan göra det? Kanske han som sitter i tornet och hissar upp och ner broöppningen? Fatta om han inte hinner kontakta konduktörn, undra om bromsarna skulle fungera såpass bra? Förmodligen inte." I stunden håller jag i min mobil så jag börjar även tänka "om min mobil klarar sig så kommer de ju kolla mina senaste kontakter, vem ringer de då? Vilka har jag pratat med? Ja jo det funkar nog." och "Men tänk om jag överlever men hamnar i rullstol, hur gör jag med VM då? Åker jag till USA ändå i rullstolen och tittar på tjejerna? Fast då måste ju coach L kontakta flygbolaget och säga att vi måste ändra en bokning för att en tjej blivit handikappad och behöver en specialplats. Skulle det funka?"

Ni förstår hur mina tankar flög iväg... händer det här någon annan än mig? Är jag sjuk? Jag kan lätt överanalysera situationer, lite ut av en expert i ämnet... När vi kommit över bron och var framme i Slussen slutade jag att analysera och funderade på vad som orsakade tankarna från början. Jag måste ju skratta åt mig själv. Fan vilket ekollon jag är!


Undra vad jag hade för tankar här. Typ att jag skulle bryta benet om jag snubblade på hopprepet... men att det säkert skulle vara värt pinan.
Phiphi Island

Kommentarer
Postat av: gini

Haha gumman du gjorde min lunch...tack

2011-03-10 @ 13:22:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0