S. Miras Wardell

När man ligger hemma och är sjuk kan man inte undgå att checka youtube på cheer... på Eagles. Fasen vad jag längtar till VM, till att äntligen få åka dit och visa vad Sverige går för.
När jag var ute på min resa kunde jag inte sluta tänka på laget. Under tiden jag låg på stranden, var ute och slirade på stan, spelade strandtennis, surfade eller fick manikyr, fanns hela tiden laget i tankarna. Även om jag slutade för att kroppen skulle få vila. Det är inte helt lätt. Men Efter någon månad borta och hundraelva drömmar om laget kom jag på, varför följer jag inte med laget till USA? Att få se dem prestera på mattan skulle vara en dröm för mig eftersom jag själv då tänkte att jag aldrig skulle få tävla VM. Min chans var förra året och då vet ni som bekant att vi hamnade på arlanda i två dagar istället.
Borta i Thailand checkade jag med mina coaches och lagmedlemmar om det skulle vara möjligt att hänka på. När jag fick ett mail från Mindy där det stod "MIRAS SKYNDA DIG ATT PRATA MED KARRO, DE FIXAR VM PLANERNA OCH DIG INRÄKNAT" visste jag inte vad jag skulle ta mig till där på internetcafét. Jag berättade för mina resekamrater och de var lika glada som jag över att jag kunde följa med laget mot USA (och kanske glada för att få slippa höra mitt tjat om cheer.) Pengar sattes in på konton, passkopia och personuppgifter skickades över till Sverige och jag blev ännu lyckligare än vad jag redan var.

Nu sitter jag här och längtar till VM och USA för att inte bara få följa med laget på tävlingen utan också få tävla, vilket inte alls var min tanke från början. Att sitta på bänken en tävling i år har varit en tävling för mycket, nästa gång står jag på mattan med 19 otroliga själar runt mig. Och VM kommer bli en tävling vi aldrig kommer glömma. Nu satsas det i Svartbäcken, det satsas som aldrig förr. Vi har något stort på gång och jag längtar tilefter att få se O-formade munnar från mattan. Sem kommer SM veckan efter. En tävling som vi tänkt behålla och linda runt vårt lillfinger!

Tänk inte på hur jag skriver idag, tänk på hur trött jag är och egentligen (sorry) hellre skulle slippa skriva... för tillfället.

Något som jag däremot haft ork till är att lägga upp lite bilder från Asien på facebook, där får ni spana lite. Dock är det svintråkigt att det är så många av mina bilder (och alla roliga filmer) som har försvunnit. Jag hade med mig kameran typ överallt och dokumnterade alla våra speciella äventyr. En aning irriterande.

Helgen bestod i princip bara av kompisar. I fredags var jag med tjejerna, både Cillo och Frida har ju fyllt år inom kort. Sen mötte vi upp af Kleen o co ute för att fira hennes födelsedag också. Lördag- middag och snackkväll med kollegorna hemma hos Micke. Mycket trevlig kväll som måste göras om snart!
Söndag- kusinerna sen träning. Jääävlar vad vi kör på högsta växeln nu. Jag snackar både om Fabest och Eagles. Nu är vi hemma igen. VM i april blir minst sagt spännande!

Bjuder på något jag drömmer mig tillbaka till.

Kul dag jag har haft då. Den här dagen som är så hiiiiimla speciell. Först jobbade jag, precis som alla andra dödliga. Efter det blev det familjemiddag följt av gymmet för mig och Oscar. När vi kom dit fick jag en chock, det var ju inte ens halvfullt, vilket det alltid är på måndagar runt 19 tiden. Bara massa träningsnarkomaner a la Hanni... och så jag. När jag stod på cardiomaskien och tänkte kom jag på det. Juste, det är alla hjärtans dag idag. Haha så speciell var den dagen för mig i år. Jag dissade till och en myskväll med tjejerna hos Emlan för att jag var så trött efter gymmet och ska upp tidigt imorrn. Tänker man efter kanske man borde träffat sina nära och kära ändå.
Fast äh, jag älskar ju dom lika mycket varje dag. Det spelar väl ingen roll vad dagen heter?

Jag vill bara ha tillbaks min mobil från verkstaden nu! Kan den inte vara klar snart, det har gått tre dagar. Jag står inte ut med min 1800 tals mobil längre. Superkul att jag ringde fel två gånger på en kvart den första halvtimman med den i mitt liv.
Härligt att tekniken har gått så mycket framåt att man inte förstår sig på världens enklaste mobil.

Då var helgen över. Det blev ett guld till Fabest och silver till Eagles.
Och om tävlingen var den konstigaste jag varit med om? Jo tack, check.
Inte nog med att jag sitter på bänken istället för att stå på mattan. Mitt i Eagles program under tävlingen stängs musiken av och tjejerna blir tvungna att räkna sig genom progget. På grund av att det fick vi köra en gång till för att få så rättvisa resultat som möjligt. Då gick det bättre men tjejerna var såklart helt slut och vi missade en pyrre plus några volter som satte i händeren. På det även ett 10% avdrag. Men vi gjorde verkligen det bästa av situationen och silvret var vårt! Skönt!

Nu ligger all fokus på VM i april och efter det ska vi komma tillbaka starka som attan till SM. Det vill jag lova!

Eagles förträning (som alltid lyckas gå smärtfritt) får ni här! Och grattis Dragons.

Uppdatering från i torsdags- de berättade på H&M på Götgatan att det nääästan tog en kvart för Klings tisha att säljas, så där var man ju körd. Inte fann jag kuvertväskan eller något annat kul heller. Sparade lite pengar istället YES!

Nu är det lördag och dags att roada mot Uppsala för DM! Igår var det genrep, Fabest och Eagles kunde knappast ha gjort bättre ifrån sig.
Imorrn vankas det tävling. Eftersom jag inte är en så nervös person av mig (annars) kommer det antagligen vara den mest nervösa dagen i mitt liv. Hur sjukt är inte det? Jag ska ju inte tävla! Men sitter man på sidan och ser på kanske det flyger ur mer nerver, jag får hoppas på det. Langa bra tävlingsnerver nu laget, som alltid.


Gårdagens genrep