Man vet vart man har dom...

... typ 24354668785643 mil bort, men bara ett meddelande bort på face. Nu har jag både fått och skrivit långa mail till Jossan som ju befinner sig i USAt, känns som att hon varit borta i minst tre år. Men det är faktiskt snart ett år, eller jag kanske har fel. LÄNGE har hon varit borta iaf. Men snart är de tillbaka, då ska de fan stanna för alltid, skriv upp (Jos och Hanna alltså.)
Jag känner mig lite stressad i all studentyra, det börjar dra ihop sig och jag har ändå redan tagit studenten. Men Sibbe, Dessea och Frida ska ju ta! Fasen vad kul för dom, det var den bästa dagen i mitt liv, trots spöregn! Jag har ju lyckats pricka in att jobba dessa tre dagar, men byter man tider för att kunna träna, då kan man inte riktigt byta tillbaka. Jag får vara med på kvällen helt enkelt. Det är ju då det händer...

Idag blir det gymmet och forum med Bella, sen köra bil med mamma. Man borde ju pricka in lite soltimmar också, det är ju suuuperfint väder.

Kommentarer
Postat av: Bella

rätt läskigt att vi tänker på samma saker. Tänker mest på att vi har skrivit typ rätt lika blogginlägg, med bilder från våra studentdagar och så.. typ som samma face-status.. cooolt

2010-06-01 @ 11:42:53
URL: http://schrickel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0