S. Miras Wardell

Alltså tillåt mig att skratta högt. HAHAHAHA. Jag trodde att vi var bättre på att åka skidor i Sverige än såhär! Varför anmäler sig dessa personer till loppet över huvud taget? Det roligaste är de som åker med en meters bredd mellan skidorna och ramlar EFTER sörjan för att de ska byta spår. Underhållning!

Har ni någon gång svävat bort i tankar? Alltså nu menar jag ganska rejält. Det gjorde jag idag när jag satt på bussen mot stan. Vid bron efter Henriksdal ser det precis ut som att bussen ska köra in på tågspåret bredvid och jag började tänka att "nu välter bussen, då hamnar vi över tåglinjen. Vem kontaktar konduktörn där och berättar att de inte kan åka för att det ligger en buss rakt över spåret och är påväg ner i vattnet? Vem kan göra det? Kanske han som sitter i tornet och hissar upp och ner broöppningen? Fatta om han inte hinner kontakta konduktörn, undra om bromsarna skulle fungera såpass bra? Förmodligen inte." I stunden håller jag i min mobil så jag börjar även tänka "om min mobil klarar sig så kommer de ju kolla mina senaste kontakter, vem ringer de då? Vilka har jag pratat med? Ja jo det funkar nog." och "Men tänk om jag överlever men hamnar i rullstol, hur gör jag med VM då? Åker jag till USA ändå i rullstolen och tittar på tjejerna? Fast då måste ju coach L kontakta flygbolaget och säga att vi måste ändra en bokning för att en tjej blivit handikappad och behöver en specialplats. Skulle det funka?"

Ni förstår hur mina tankar flög iväg... händer det här någon annan än mig? Är jag sjuk? Jag kan lätt överanalysera situationer, lite ut av en expert i ämnet... När vi kommit över bron och var framme i Slussen slutade jag att analysera och funderade på vad som orsakade tankarna från början. Jag måste ju skratta åt mig själv. Fan vilket ekollon jag är!


Undra vad jag hade för tankar här. Typ att jag skulle bryta benet om jag snubblade på hopprepet... men att det säkert skulle vara värt pinan.
Phiphi Island

Magen börjar verkligen bli på bättringsvägen nu och det kliar i hela kroppen för att jag vill ut och göra nåt. Inte minst ut på stan och shoppa, meeen det får jag nog vänta med tills jag kommer till USA faktiskt. Tydligen är det bara sju veckor kvar. Det kommer gå lika fort som Northug för några minuter sen vann herrstafetten (fan, Hellner skulle ha dragit ifrån där!). Fredag är det idag också. Jag kommer förmodligen sitta och checka Let's Dance för första gången i år. Vilka är ens med och tävlar?
Lugn helg med kanske mycket övningskörning och träning på söndag, det blir bra!


Kan inte fatta att det var 2008 vi var i Florida sist...

Okej att det är häftigt att beatboxa. Men fasen att ha det här tålamodet att göra allt med munnen och sätta ihop det. Hatten av, cool kille!

Jag går nuts av att vara sjuk. Och nu också av att behöva vänta ääännu längre på ett svar jag väldigt gärna kan få pronto...
Skulle inte banga på att dra hit igen under tiden

Japp, krigartejpen är för brännskadan jag fick från moppen...

När man ligger hemma och är sjuk kan man inte undgå att checka youtube på cheer... på Eagles. Fasen vad jag längtar till VM, till att äntligen få åka dit och visa vad Sverige går för.
När jag var ute på min resa kunde jag inte sluta tänka på laget. Under tiden jag låg på stranden, var ute och slirade på stan, spelade strandtennis, surfade eller fick manikyr, fanns hela tiden laget i tankarna. Även om jag slutade för att kroppen skulle få vila. Det är inte helt lätt. Men Efter någon månad borta och hundraelva drömmar om laget kom jag på, varför följer jag inte med laget till USA? Att få se dem prestera på mattan skulle vara en dröm för mig eftersom jag själv då tänkte att jag aldrig skulle få tävla VM. Min chans var förra året och då vet ni som bekant att vi hamnade på arlanda i två dagar istället.
Borta i Thailand checkade jag med mina coaches och lagmedlemmar om det skulle vara möjligt att hänka på. När jag fick ett mail från Mindy där det stod "MIRAS SKYNDA DIG ATT PRATA MED KARRO, DE FIXAR VM PLANERNA OCH DIG INRÄKNAT" visste jag inte vad jag skulle ta mig till där på internetcafét. Jag berättade för mina resekamrater och de var lika glada som jag över att jag kunde följa med laget mot USA (och kanske glada för att få slippa höra mitt tjat om cheer.) Pengar sattes in på konton, passkopia och personuppgifter skickades över till Sverige och jag blev ännu lyckligare än vad jag redan var.

Nu sitter jag här och längtar till VM och USA för att inte bara få följa med laget på tävlingen utan också få tävla, vilket inte alls var min tanke från början. Att sitta på bänken en tävling i år har varit en tävling för mycket, nästa gång står jag på mattan med 19 otroliga själar runt mig. Och VM kommer bli en tävling vi aldrig kommer glömma. Nu satsas det i Svartbäcken, det satsas som aldrig förr. Vi har något stort på gång och jag längtar tilefter att få se O-formade munnar från mattan. Sem kommer SM veckan efter. En tävling som vi tänkt behålla och linda runt vårt lillfinger!

Tänk inte på hur jag skriver idag, tänk på hur trött jag är och egentligen (sorry) hellre skulle slippa skriva... för tillfället.

Något som jag däremot haft ork till är att lägga upp lite bilder från Asien på facebook, där får ni spana lite. Dock är det svintråkigt att det är så många av mina bilder (och alla roliga filmer) som har försvunnit. Jag hade med mig kameran typ överallt och dokumnterade alla våra speciella äventyr. En aning irriterande.

Helgen bestod i princip bara av kompisar. I fredags var jag med tjejerna, både Cillo och Frida har ju fyllt år inom kort. Sen mötte vi upp af Kleen o co ute för att fira hennes födelsedag också. Lördag- middag och snackkväll med kollegorna hemma hos Micke. Mycket trevlig kväll som måste göras om snart!
Söndag- kusinerna sen träning. Jääävlar vad vi kör på högsta växeln nu. Jag snackar både om Fabest och Eagles. Nu är vi hemma igen. VM i april blir minst sagt spännande!

Bjuder på något jag drömmer mig tillbaka till.

Kul dag jag har haft då. Den här dagen som är så hiiiiimla speciell. Först jobbade jag, precis som alla andra dödliga. Efter det blev det familjemiddag följt av gymmet för mig och Oscar. När vi kom dit fick jag en chock, det var ju inte ens halvfullt, vilket det alltid är på måndagar runt 19 tiden. Bara massa träningsnarkomaner a la Hanni... och så jag. När jag stod på cardiomaskien och tänkte kom jag på det. Juste, det är alla hjärtans dag idag. Haha så speciell var den dagen för mig i år. Jag dissade till och en myskväll med tjejerna hos Emlan för att jag var så trött efter gymmet och ska upp tidigt imorrn. Tänker man efter kanske man borde träffat sina nära och kära ändå.
Fast äh, jag älskar ju dom lika mycket varje dag. Det spelar väl ingen roll vad dagen heter?

Jag vill bara ha tillbaks min mobil från verkstaden nu! Kan den inte vara klar snart, det har gått tre dagar. Jag står inte ut med min 1800 tals mobil längre. Superkul att jag ringde fel två gånger på en kvart den första halvtimman med den i mitt liv.
Härligt att tekniken har gått så mycket framåt att man inte förstår sig på världens enklaste mobil.

Då var helgen över. Det blev ett guld till Fabest och silver till Eagles.
Och om tävlingen var den konstigaste jag varit med om? Jo tack, check.
Inte nog med att jag sitter på bänken istället för att stå på mattan. Mitt i Eagles program under tävlingen stängs musiken av och tjejerna blir tvungna att räkna sig genom progget. På grund av att det fick vi köra en gång till för att få så rättvisa resultat som möjligt. Då gick det bättre men tjejerna var såklart helt slut och vi missade en pyrre plus några volter som satte i händeren. På det även ett 10% avdrag. Men vi gjorde verkligen det bästa av situationen och silvret var vårt! Skönt!

Nu ligger all fokus på VM i april och efter det ska vi komma tillbaka starka som attan till SM. Det vill jag lova!

Eagles förträning (som alltid lyckas gå smärtfritt) får ni här! Och grattis Dragons.

Uppdatering från i torsdags- de berättade på H&M på Götgatan att det nääästan tog en kvart för Klings tisha att säljas, så där var man ju körd. Inte fann jag kuvertväskan eller något annat kul heller. Sparade lite pengar istället YES!

Nu är det lördag och dags att roada mot Uppsala för DM! Igår var det genrep, Fabest och Eagles kunde knappast ha gjort bättre ifrån sig.
Imorrn vankas det tävling. Eftersom jag inte är en så nervös person av mig (annars) kommer det antagligen vara den mest nervösa dagen i mitt liv. Hur sjukt är inte det? Jag ska ju inte tävla! Men sitter man på sidan och ser på kanske det flyger ur mer nerver, jag får hoppas på det. Langa bra tävlingsnerver nu laget, som alltid.


Gårdagens genrep

Idag har jag gått i sönmen. Jag trodde inte att det kunde vara möjligt att jag skulle behöva gå upp i morse när klockan ringde. På vilan när jag läste en saga för barnen höll jag på att somna och när jag berättade för dem att jag var så trött (de var själva tvungna att sova/vila) tog de fram täcke och bäddade om mig. Även om det inte var min insikt från början kunde jag inte låta bli att gilla läget. Kort därpå drog jag i mig en kaffekopp och var snart på banan igen. Ibland är barn för bra för att vara sanna. Typ när man vill gå under jorden och allt man önskar är en skön vilostund. Så fick man det... typ.

Även om jag gått i sömnen idag har jag också varit stööört nervös. I helgen är det DM för Eagles och Fabest. Min dröm inatt gjorde det inte direkt bättre. Jag drömde att tjejerna fick köra förträning utan musik (som vi fick på EM 2010) och jag var bara sjukt-jädra-jätte-nervös hela dagen. När jag vaknade var känslan kvar och jag trodde att allt hade hänt på riktigt. SÅ jag vet inte hur jag kommer agera på DM dagen, vanligtvis när jag själv ska tävla brukar jag knappt vara nervös. Känner på mig att det blir en annan känsla när jag ska sitta på bänken bredvid coaches och stötta flickorna... nu blev jag nervös igen!

DM guld och MVP 2010

Idag ni, idag mår jag prima! Jag visste att det skulle löna sig med två dagars vila. Så ikväll kan jag fullfölja middagsplanerna med Nicklas och Mallan på Vappi. Wiho, skönt att få komma ut i friska luften... som tydligen ska vara oerhört frisk för Malin skippade att träna för att det var för kallt att gå ut. GUMS, du är inte i Thailand längre!

Ser ni hur bra min hals mår?

Tänk på vad tiden går fort egentligen. Igår var jag på "Inga Rising sång" på dieselverkstan med barnen på dagis, väldigt lyckat. När hon Inga Rising öppnade dörren och välkomnade barnen fick jag en liten flashback. Det var ju samma dam som jag gått på sång hos när jag var liten och gick på dagis. Och där satt jag med tretton fyraåringar och skulle in på "Inga Rising sång" som fröken! Snacka om en konstig känsla. Och pedagogerna pratade om en låt som ett barn hade önskat, då klämmer Inga ur sig "ja men gud, det var ju jääääättelänge sen. Måste varit när vi höll på i Forum!" Jodå, Forum ja. Det var där jag gick på "Inga Rising sång", alltså var det jäääättelänge sen. Jag fyller ju bara 21 i år. Inte håller jag på att bli vuxen än på ett tag?... eller?

Samtidigt har vi tjejerna börjat med sällskapsspel på fredagkvällarna. Sällskapsspel. Och vi klagade också över att kvällen blev så sen... Britta, Greta, Gerd och Berit... ska vi inte ha bridgekväll på fredag?

Jag sitter här hemma och kan för en gångs skull uppdatera bloggen. Jag hinner inte med så mycket sånt nu. Vardagen har kommit på riktigt och det innebär endast jobb och träning (och en spelkväll med tjejerna här och där) Nu har jag blivit sjuk igen, eller sjuk på riktigt kanske jag ska säga. Jag TRODDE ju att jag skulle slippa halsontet såhär på vindern. Nähedå där kom han... Sen höll jag också, för ungefär en timme sen, på att få ett nervsammanbrott, magkatarr och en lätt svimmning på en och samma gång när min dator inte ville sättas på (kul ordval). Det enda den ville ge ifrån sig var en massa konstiga ljud och en svart skärm. Då såg jag bara hur alla mina få bilder från resan skulle försvinna ut i intet eftersom att jag bad Hanna radera mina thailandbilder från USBt och lägga över alla andra hon har från resan. Men nu hörde jag ett plingande ljud från mitt rum så nu är den nog pigg igen. När man pratar om trollen...

Jag kanske skriver en annan grej lite senare, som jag kom att tänka på igår. En grej om att man börjar.. bli.. gammal.

Imorgon är det din dag att bara tänka. Och sen "ta dig ett järn"

I det här fallet är jag glad att jag hann lägga upp lite bilder i vår reseblogg!

Gili Trawangan, Indonesien.