S. Miras Wardell

Joooodå, först var dagen hur lugn som helst. Hämtar Lova vid halv fyra, cyklar hem i lugn och ro, bygger en koja och börjar laga tortelili... Plötsligt hör jag att Lova pratar i telefon, eller jag tänkte att hon ville vara "cool" som vanligt och låtsas prata i mobil med en kompis så jag struntade i det. Hon kommer in i köket med min mobil mot örat och säger "Sara jag pratar med din kompis, hej hej.. ja nej jättebra" (och fortsätter prata med, vad jag tror är en låtsas kompis.) Sedan hör jag att det faktiskt är någon i andra "änden", försöker rycka mobilen från Lova men precs då la hon på. Jag tittar på mobilen för att se vem det var som ringde...ser att det är jobbet. Lova har alltså pratat med någon från jobbet i min telefon. Klockan var då fem minuter över fyra. Jag förstår med snabb huvudräkning att jag tagit fel på min jobb tid, kollar schemat och japp. Där står det, 16.00-22.20 inte 17.00 som jag trodde. Oscar hinner precis öppna ytterdörren och anlända när jag hoppar på cykeln och trampar till jobbet. Väl där berättar min "vice kassachef" att det var hon som hade pratat med Lova och hon tyckte att hon lät sååååå gullig (så det verkade inte göra så mycket att jag blev lite sen.) PJUUUUUH.

Idag kom han, vår älskade stammis-gubbe klockan 21.55 (vi stänger 22) som vanligt och handlade, som vanligt tog han god tid på sig att ta det han behövde, utan stress, som vanligt stod han med plånboken i tio minuter innan han bestämde sig för vad han skulle betala med. Han är härligt. Har säkert handlat varje dag kl 22 i 50 års tid, tradition liksom.
Btw, har ni smakat nya Marabou? Vinter heter den. Helt goooooooorgeous. Smakar exakt som jul.

Undrar fortfarande hur Lova kunde hitta mobilen, trycka på RÄTT knapp och svara i min telefon bara sådär. Inget mer med det liksom. Nu i efterhand skrattar jag åt det, vet några fler på jobbet som också gjorde det. Jag bjuuder.


Marabou Vinter