S. Miras Wardell

Man blir ju nästan rörd. Idag kom min favoritgubbe och handlade av mig på jobbet. Alltid jätteglad när man säger "Hej" till honom. Han är en sån där ensam typ som måste prata med främlingar för att ha någon att prata med. Som vanligt med cykelhjälmen under armen. 
Idag var det om att han trodde att han var på Ica och tog fram Ica kortet. Men då gjorde jag klart för honom att det inte riktigt fungerade hos oss eftersom vi är Coop. "Oj oj, ja juste. Jag brukar handla på Ica men ibland är det kul att göra lite ävetyr och gå till andra affärer. Vad fint ni har fått det. Ja kvittot tack, spännande att se vad man stoppade i påsen när man kommer hem. Kan jag ta en påse till?" Osv. Sedan när han hade pratat färdigt med mig var det kunden innans tur att vara offer (som stod och packade ner varorna). "Ja jag har ju hållt mig från godis i en månad nu, riktigt duktig. Men ibland måste man säga ifrån och köpa med sig en gottepåse. Ja du kunde inte heller hejda dig ser jag"
Kommentaren jag får att kunden (offret) leendes: Ja det var ju ett spännande samtalsämne han hade. (Han förstod likabra som jag att min favorit inte har så många vänner.)

Till utseendet ser han exakt ut som Kenneth (Peter Magnusson) i "Blomstertid" som gick på tv4 förut. (Även Kenneth har cykelhjälmen som sin bästa vän.)