S. Miras Wardell

Mina kompisar har alltid sagt man får känslan av Desperate Housewives när man kommer till mitt område (nu ska ni inte tro att jag tror att jag bor i ett sånt område med såna hus, utan bara känslan... okej?) men jag har verkligen aldrig fattat varför... fram tills nu. Det som är likt är väl mest grannarna och stämningen, sen att husen är likadana på samma sätt som husen i serien är likadana är en annan poäng. För att bli en Desperat Diabasare ska du gå ut i morgonrocken och hämta tidningen, dra en vink till grannen och sträcka lite extra på dig samtidigt som du tänker att "gud vad livet är härligt" sen ska du gå tillbaka in med kaffe och tidning vid köksbordet, dra på dig slipsen/Mulberry väskan och åka till jobbet. Varannan tisdag ska du springa följa john tillsammans med dina gannar till glassbilen, det gjorde jag nyss. Det var liksom nästan som att alla stod vid sina egna dörrar och räknade ner, allt för att alla skulle komma ut samtidigt. Inte nog med det, vid glassbilen ska man även snicksnacka om vilken glass man ska ha, barnen ska stå och banka på glassbilens bakruta med deras sandiga fingrar och gärna skrika lite extra för att de inte får alla sorterna de ville ha. Vilka enorma problem man kan ha som barn, när man inte har någa problem att grina över.

Ville bara skriva av mig känslan jag kom att tänka på nyss när jag då sprang följa john till glassbilen. Nu ska jag ut och övningsköra, överlever jag det ska ni få reda på vad jag gjorde i helgen... S to the A to the N to the D to the H to the A to the M to the N. Jag har mycket att berätta, frågan är om man pallar läsa.