S. Miras Wardell

I natt drömde jag att jag satt på Eagles träning. Bredvid coaches på bänken. Jackor och väskor låg som vanligt utspridda över golvet bakom coaches bänk. "Eagles uuuupp!" jag ställde mig upp men kom på att, det är ju inte jag. Jag ska sitta kvar här och se på. Nilda kom som vanligt in från toaletten precis innan musiken sattes på och Lollo var sist upp. Melissa hade något hon var TVUNGEN att säga innan uppställningen var kvar och hela laget lyssnade och skrattade i kör. Precis som det brukar vara. Tjejerna hade fått sitt program och det var sinnes-bra. Jag började gråta mitt i progget och det kändes fortfarande som jatt jag var med i laget, fast där på sidan. Vid Karro och Lotta. Helt okej konstig känsla...

Jag känner att den här drömmen blir verklighet sen i januari, då kommer jag sitta på bänken en dag och njuta av att se progget.
Tjejer, under tiden jag är på andra sidan jorden kan ni väl se till att Peter får en jag-är-sjuk-i-huvudet-tanke när han gör ert progge och att ni kickar ass tills jag kommer tillbaka. Då kommer mitt stöd iaf finnas i Sverige och ni kanske känner det lite mer.