S. Miras Wardell

Det här när man är ute och tränar samma tid varje morgon är ganska kul. Vilka rutiner folk har, inte bara jag då. Jag springer förbi samma gubbe som målar samma färg på samma hus varje morgon och den nymålade lukten är alltid lika härlig. Jag möter samma tant med samma hund på samma promenadrunda... och samma bilar på samma väg mot jobbet. Börjar nästan känna mig som Gustav Svensson. Man lär känna alla i området, snart börjar jag väl slänga tidningar mot husen och folk står vid brevlådan och tar emot med en kopp kaffe i handen. Vore nåt.

Han är ju för underbar.