S. Miras Wardell

Idag var det den roligaste sista halvtimmen innan stängning jag varit med om. Jag och Emelie har alltid en torsdags-dans som vi gör i kassan när klockan är 21.01, 21.31 och 21.51 bara för att peppa oss den sista timman. Den här gången räknar jag kassan lite snyggt samtidigt som jag får en kund och Emelie säger "Nuuuu Sara NU" i panik släpper jag pengarna och börjar göra dansen... sen ser jag kunden, det är han, vår filf... kändisen. Jobbigt blev det, jag kunde ju inte sluta göra dansen bara för att han stod där. Så där satt jag, med kassan framme och min kändis som väntade på att jag skulle göra klart vår extremt töntiga dans... Jobbigt men roligt var det. Kanske till och med roligare om man varit med... 

Andra händelsen: Jag får en kund från Texas (han sa aldrig att han kom där ifrån, men tro mig... jag hörde det på dialekten) som frågade om mina naglar är riktiga och jag kunde för mitt liv inte begripa vad han sa. Killen pekar ner på bandet och säger kanske fem gånger, för mig väldigt otydligt, "your nails real?" Till slut förstod jag att han sa "nails" och kunde greppa att han menade mina naglar eftersom han pekade mot dem. Så jag sa bara "yes" (nu tror ni att mina naglar ser ut att vara himmelskt fina, men de är korta med hemmagjord fransk manikyr) "oh reeaally? Cool" även där hörde jag först inte vad han sa. Hur kan man prata ett språk som i övrigt är lätt att förstå, men så fort man kommer till landet börjar människorna svänga på orden som de vill, bara för att få det att låta som att de sjunger varje gång de yttrar sig om något. Är det så folk tänker om skåningar? Eller norrlänningar, som inte ens orkar säga hela ord utan nöjer sig med halva meningar. "Nä ja vill int" Hur svårt kan det vara att artikulera lite så att man förstår varandra. "Nej jag vill inte" heter det!

Den sista, bara för att jag måste: När klockan slår 22.00 ropar vi i högtalarna att vi stänger. Det var Emelie som fick jobbet. Precis innan hon ropade pratade vi om "Im from Teeexs" När Emelie säger "Coop Extras kundradio" trodde både jag och Mia att hon sa "Coop Texas kundradio" vi börjar as garva och Emelie står med högtalarna på och kan inte hålla sig för skratt. Det blev en liten fin paus i högtalarmeddelandet när hon hämtade luft. Men jag måste säga att det var starkt av henne att fullfölja ropningen istället för att lägga på, som hon var en centimeter från att göra. Bra Emelie, starkt jobbat!