Fabest 5ive - före i tiden.
Jag vet inte vad ni tycker, men jag har fått känslan av att Fabestos är lite före i tiden. Jag menar kolla, den här fina skylten fick jag av dom när jag tog studenten i somras...
Kolla lite noggrannare då, så ser ni detta.
Vad hände sen? Jo.
Det där är ju jag!
Ännu bästare.
Fredag - sista träningen innan tävling.
Lördag - Eagles sitter bekvämt i klacken och tittar på vad juniordagen har att briljera med, samtidigt som vi i huvudet ser hur passande vi är för att rocka arenan dagen efter. Taggmiddag och övernattning i Uppsala - TAGG, jätte tagg.
Söndag - D-day. Eagles, Fabest och Ida tävlar. Vi kör vårt race, inget konstigt alls.
KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTA!
Thai take away.
I lördags efter jobbet åkte jag hem till Frida Å (shit vad kul det är att säga Frida Å igen, hon hatar ju "Frida Å" eftersom hon alltid blev kallad för det i skolan av lärarna, men det är en annan story) för att ha tjejmiddag. Hon har ju kommit hem från Thailand där hon befunnit sig halva livet känns det som, nästan nio månader. Kul om hon skulle kommit hem med en bebis just för att det råkade vara nio månader muahaha. Kunde ju jag tro. Välidgt trevligt var det iaf och vi hade mycket att prata om märkte vi. Efter middag och snack drog tjejerna in till stan och jag tog en promme hem. Jag är ingen partypooper eller så utan jag skulle faktiskt jobba kl 10 igår, då väger några fler timmars sömn rätt mycket jämfört med en ölrunda som skulle betyda colarunda för mig. Comprende?
Hon har ju inte alls haft det bra där.
(Igår var Eagles lika bäst som alltid, och fan... för att inte nämna Fabest.)
När vi gräver guld i Fyrishov.
Vi är fan gjorda av lycka.
Gud, hör mig!
Ikväll är det träning, snart är det SM. Fattar ni hur taggad jag blev när Coach K skrev "om 10 dagar får vi se om vi kan ha kvar den här bloggen." NationalChamps.blogg.se
TAGGA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jyckar alltså, akta er!
Jag överlevde bilkörningen här om dagen... men körde nästan på en hund. Hur dumma människor finns det på en skala? Typ jävligt dumma! Här kommer jag och kör bil på en smal grusväg, precis i en brant(!) nedförsbacke springer en hund (lika liten som en chihuahua) ut på vägen, jag tvääärnitar och där står vi då mitt i en nedförsbacke med en hund skällandes utanför dörren. Han/hon hade hittat ett hål i staketet på tomten och passade på att skicka några extra hjärtklappningar till mig genom att springa framför bilen, fan för dom som inte har koll på sina jyckar! Mamma, som inte ens såg hunden fick mest panik för att jag då var tvungen att starta i en brant nedförsbacke vilket jag inte gjort tidigare. Det gick galant. Jag sitter ju här!
Nu ska jag duscha, övningsköra och sen åka till Frida för lunch! Grymt-bra-dag satsar jag på att det blir, vi toppar det ju med träning ikväll. Joorååhsatte, living the dream.
Landslaget 2010
Just nu tänker jag på...
... att Malin snart åker till Kreta, det var okej förut eftersom jag då skulle få en USA resa innan
... att det är soligt men fan inte varmt ute
... att jag vill köpa jättemycket sommarkläder men budgeten säger tvärnej
... att jag ska träffa pepparkakan Frida imorn
... att jag kanske inte ens vill träffa henne för att hon kommer berätta om allt kul de varit med om, som jag inte fick uppleva pga det där jääääääääääääääääääävla pissmolnet!
Jag märker att jag behöver sommar, Spanien och Eagles nu!
Helgen i text och bilder.
Efter det var det sandhamn som gällde, Bellas päron hade redan seglat ut båten så vi tog färjan. Mannen som ligger bakom min favoritfilm, Peter Magnusson la till bredvid oss också, hur coolt? SÅ coolt! En riktig dunderhelg blev det med fest på Seglarhotellet, promenader runt ön, klättring upp för sandtorn och 35åriga snubbar som raggade. Även om jag hade kunnat hantera dessa idioter själv så var Andreas, Bellas bror med på ett hörn och schasade iväg dem. Grabbarna/gubbarna ville inte riktigt förstå pikarna från oss vilket gjorde det hela ännu roligare. Samtidigt försökte John (en kompis) styra efterfest som just dessa gubbar förstörde genom att försöka närvara.
Andreas kommentar när de frågade om vi ville ha efterfest med dom: "Men hörru Pinocchio, gå och lägg dig!"
Jag måste berätta om en grej som höll på att hända igår när jag körde bil också. Men det får bli senare.
Desperata Diabasvägen
Ville bara skriva av mig känslan jag kom att tänka på nyss när jag då sprang följa john till glassbilen. Nu ska jag ut och övningsköra, överlever jag det ska ni få reda på vad jag gjorde i helgen... S to the A to the N to the D to the H to the A to the M to the N. Jag har mycket att berätta, frågan är om man pallar läsa.
Skiva
Eagles upp!
Jag har inte riktigt varit med i verkligheten på ett tag. Det är ju något som har fattats hos mig (möjligtvis en VM tävling) men jag tänker inte älta det längre. Framförallt inte nu när våra träningar har varit outstanding sen vi kom hem från Arlanda-resan. Vi är verkligen "skitbättre" nu, som Therese väldigt passande uttryckte det.
När jag såg det där "Air Sweden" planet vid våran gate på fredagen trodde jag att det var klart, bättre tecken till att vi, landslaget FÅR åka kan man inte hitta... Mmm, kunde ju jag få tro.
Meen jag är glad nu, SM är om tre veckor. Känns bra!
Jag orkar inte...
Nu vet ni läget, jag har bara skrivit en hundradel av allt som vi varit med om. Känns som att vi varit borta i två veckor, men som sagt. Jag orkar inte skriva mer.
Hörs någon anna gång. Inte än på ett tag.
Väntan!
Vi sitter i den fina situationen att vårt flyg måste avgå från New York (om lite mindre än en timme) till arlanda, för att vi ska kunna flyga. Eftersom det inte finns några extraflyg är det här planet det enda vi kan åka med. Därför MÅSTE det avgå från New York inatt! MÅSTE menar jag verkligen!
Det suger att vänta, väskan är packad. jag vill bara ha det där lilla smset nu. Snälla då. Vi åker ju som TEAM SWEDEN.
Nu ska jag be en bön.
Kirra ett mirakel!
Men för tillfället ska jag inte klaga, det ser iaf lite ljusare ut för oss som just nu har ett flyg som kanske lyfter än för Fridas Dragons som skulle åkt i morse. Vi hoppas på ett mirakel. Finns det ett ord som heter så så måste ju miraklet kunna ske någon gång. Du där uppe, jag känner att det är rätt tillfälle för ett mirakel nu.
Förra gången vi tävlade i USA.
Uppdatering - operation körkort.
Jaa men ni skådar ju tjejen som är världsbäst på att köra bil!... Lite kanske jag tog i där men det gick faktiskt förvånansvärt bra igår, mamma sa att hon inte kände sig orolig när jag körde runt där på parkeringen (med andra bilar parkerade) och det är ju positivt. Jag ska inte säga att det gick bra första gången jag skulle starta bilen, då skulle min näsa växa i takt med Pinocchios.
Japp, jag gör det man ska (trodde jag) och bilen kommer upp i närmare 7000 varv "wwwwwwooooouuummmm" säger det, bilen börjar lukta bränt plast och mammas ögon skriker att vi borde evakuera bilen, samtidigt som jag sitter och gapskrattar för min otroliga start i körabil-karriären. Men sen kom mi madre på att hon faktiskt inte riktigt förklarat hur man gör... efter det gick allt betydligt bättre och jag blev kung på att krypköra. Nu är jag skittaggad på att köra bil, jag vill köra hela tiden. Så kul var det!
(Även fast min bror börjat köra på vägarna är jag bättre än honom på att krypköra. Så nu står det 1-1. YES!)
Bert - cheerleader i sitt förra liv.
Hade varit kul om de tagit med när Bert säger: "Är det där verkligen en talang?" och Therese i publiken svarar: "MEN GÖR DET SJÄLV DÅ, BERT!!!" Hela salen började apskratta (inklusive de andra i juryn.)
Viktigt: Vi fick faktiskt en grön bock och inte tre X!
Nu till något annat. Idag ska jag övningsköra. Återkommer om hur det gick...
Vad tror ni...
Vulkaner hit och dit, lägg av!
Tajming!
Min dator strejkar. Det låter "dut dut dut dut dut" när jag försöker sätta på den, kuuuul. Nu måste jag lämna in den på lagning så där härligt lägligt till USA. Mina pengar verkligen flyger iväg innan jag ens hunnit till arlanda. Jag får nöja mig med att köa till den här stora datorn i hemmet.
Eagles, nu ser vi till att bli friska då? Vore grymt va?
Vi som åker till staterna:
Foto: Tony Friede.
Repet.
Måste. Bara. Säga. Vad jag är shopping sugen nu, helt stört. Jag hittar ju massa kläder/skor hela tiden som jag vill ha, men jag måste spara mig till USA. Jobbigt är det!
Ja genrepet vill ni kanske höra om? Det gick helt okej. Jag säger "okej" eftersom det inte gick mer än helt okej. Sätter man inte allt kan man inte säga att det går bra för det gör det ju inte. Det är inte bra om allt inte sitter, jag har faktiskt lyxen att behöva tänka så eftersom att jag går i ett så pass bra lag där vi inte nöjer oss med annat än perfektion. Ni hänger med? Vi tappade lite tic tocs (Ni som inte vet vad det är: jag orkar inte gå in på det. Sorry.) "Biiiitch", tänker ni va? (Men har jag nåt här?... Neej så mycket bryr jag mig!) Det kommer gå klockers på tävling, det vet jag.
Till min första grupp: Jag tar på mig skulden till förvirringen, antar att jag trodde att Jojjo var min topp?! En skruv lös, ja!
